Vad jag har försakat... del 1

Jag har hittills inte skrivit något särskilt personligt här på bloggen. Det mesta har varit allmäna psykologiska reflektioner, men nu tänkte jag att skulle bjuda på lite ur mitt liv. Jag ska försöka hålla balansen och inte låta bitter när jag skriver om vad jag försakat i mitt liv - för det är jag inte, längre. Arg kan jag dock vara ibland, mestadels för att det finns så många människor som fortfarande är fångar i JVs tankemönster, som jag inte kan nå och hjälpa. Det är frustrerande! Det trösterika när man tänker på saker som hade varit annorlunda om jag inte varit ett Jehovas Vittne är dock att det väldigt tydligt bekräftar att det var helt rätt att lämna organisationen. Oerhört stärkande att känna att man har gjort helt rätt! So here it goes:

Idrotten
När jag var i tonåren var jag mycket lovande i friidrott. Jag hade, uppmätt på mina vanliga gymnastiklektioner i skolan och i flera grenar, resultat som gott och väl hade räckt för att tävla på nationell nivå i min åldersgrupp. Och jag ville göra det! Jag funderade ofta på hur mycket jag hade kunnat prestera med rätt träning och handledning. Jag sög åt mig så mycket jag kunde på lektionerna som var mitt enda fönster för legitim tävling och tränade helt själv på kvällarna som det inte var möte. Mina lärare kunde förstås inte för sina liv förstå varför jag inte satsade på någon idrott. Men jag besvarade dem vältaligt att jag föredrog att fysikträna på egen hand och gå på gym när jag kunde bestämma mina tider själv. Jag hade inte tid eller lust att sälja Bingolotter för någon förening. Sanningen var egentligen att jag mycket hellre hade sålt lotter än Vakttornet och Vakna! Hemifrån hade man fått klart för sig att egentligen inget engagemang utanför församlingen var värt att satsa på - eftersom den här världen väldigt snart skulle försvinna. Och så här fortsatte det. Många år senare blev jag stoppad och straffad av de äldste för tävlingsidrott på motionsnivå, i Korpen. Det blev en milstolpe som förargade mig under många efterkommande år, men som förmodligen senare varit en del i att jag fått kraft att inse det skadliga i organisationen och lämna den. Tacktack broder X för din tyranni och diktatur.

Kärlekar
En man som var gift med en av kvinnorna i min församling och var en så kallad "motståndare" sa en gång att Jehovas Vittnen har "vuxendop och barnbröllop". Den gången blev jag förolämpad, men idag tycker jag definitivt att han hade en poäng! Jag gifte mig tidigt med min, i stort sett, första ungdomskärlek. Det fanns några korta förälskelser och romanser dessförinnan, men jag fick snabbt dåligt samvete om jag gjort något "omoraliskt" och avslutade relationerna innan de fått någon ärlig chans. Man skulle inte dejta för sakens skull. Om man träffade någon skulle det vara för att gifta sig. Vi var förstås kära i varandra jag och min fru (fru - tål knappt det ordet idag), men vi var alldeles för unga. Det enda alternativet till äktenskap som ges inom JV är total avhållsamhet och då ska det vara med syftet att arbeta så mycket som möjligt för församlingen, utan distraktion, som det heter. Detta leder förstås ofta till att man binder upp sig i ett förhållande innan man är redo, och vi var inget undantag. Idag ifrågasätter jag om det ens är hälsosamt att binda upp sig för hela livet på det sätt som JVn gör (kan skriva om det en annan gång). Det är fullt normalt att ha perioder då man träffar andra utan några avsikter på ett långt förhållande. Detta var en "prövning" när jag, fortfarande tonåring och senare i mina tidiga 20, fick uppmärksamhet av unga tjejer utan rätten att besvara. Jag försakade dem. Jag var bortlovad. Till Jehova. Ytligt måhända, men ändå ett rejält glapp mot ett normalt förhållningssätt. Och definitivt emot min natur och vad jag själv egentligen ville.


Bara dessa två saker hade lett till ett helt annat liv om mina beslut hade tagits utan inflytande av JVs läror, och det finns mycket mer... men jag stannar där för idag. Vad har du försakat? Har du hittat någon bra strategi för att kunna förlika dig eller ta igen något? Skriv gärna en rad i kommentarerna. Vi hörs.

Detta inlägg är för övrigt inspirerat av http://mindinsin.blogg.se/ Stulna år! Tack för dina tankar!

Mind control, del 3

7. Individen underordnad doktrinen
"Man skiftar mellan faktiska upplevelser och högst abstrakta tolkningar av dem, och mellan genuina och falska känslor. När verkligheten inte stämmer med doktrinen, ändrar man beskrivningen av historien och omvärlden för att den ska passa doktrinen. [...] den resulterande logiken kan bli så övertygande att den helt enkelt ersätter den verklighet som individuella erfarenheter normalt bildar. Då individens egna förnimmelser på något sätt motsäger eller inte stämmer överens med läran kan resultatet bli att hon/han upplever en känsla av overklighet inför omvärlden."

Jehovas Vittnen har sedan starten arbetat sig igenom ett antal årtal för Harmageddon och ett antal tecken på att slutet är nära. När utfallet inte blivit som väntat har man förklarat detta med att vi ofullkomliga människor inte varit smarta nog att förstå profetiorna och därför inte kunnat tolka dem rätt. Alternativt att gud "släpper" förståelsen efter hand som vi är mogna för den. Det är också fantastiskt att kunna läsa om t.ex. FN eller det anglo-amerikanska världsväldet och deras roll i världshistorien i en bok som skrevs för ett par tusen år sedan. På 80-talet, när AIDS kom, kunde man höra Jehovas Vittnen spekulera om att det var guds straff till de homosexuella för deras handlingar. Mindfuck alltihop. Känns naturligt att det är lätt att tappa fotfästet om allt ska förklaras med långsökta bibliska uppfyllelser.

8. Makten över rätten att existera
"[...] man är övertygad om att ha den enda vägen till sann existens, den enda vägen att vara, och ser alla andra som felaktiga eller falska. Individerna lever i skräck för att förlora rätten att existera."

Tyvärr måste vi erkänna att såna här synsätt mest påminner om diktaturer som t.ex. Nazityskland. Var befinner du dig på Jehovas den allsmäktiges stora dag? Som vittne vet du att ska bli granskad och dömd för ditt leverne innan gud slutligen avgör om du får en plats i paradiset eller ej. Jehova är en svartsjuk gud som kräver odelad hängivenhet. Det är han som avgör ditt öde, inte församlingen per se, men för att säkra en plats på andra sidan uppmanas du allvarligt att hålla dig så nära organisationen som möjligt. Vara så aktiv så möjligt i församlingen. Värva andra till församlingen så mycket och ofta som möjligt. Liknelsen om talenten används flitigt från talarstolarna i Rikets Sal. Om du är vittne kan du den förmodligen utantill. För er andra. Tja, den handlar om hur slavar jobbar i sin herres frånvaro. Och om han är nöjd med deras arbete när han kommer tillbaka eller ej. Och slavarna, det är vi. Kommer vår herre att vara nöjd med oss när han återvänder? Lika bra att jobba på! Man vill ju inte missa belöningen! Att få leva. Arbeit macht frei.

Svar på artikel om Jehovas Vittnen i Kalmarbladet

Hej Hanna!

Jag läste dina artiklar om Jehovas Vittnen i Kalmarbladet (1 mars 2010) och vill gärna kommentera ett par saker.

"- Det finns de som påstår att Jehovas vittnen är en sekt men det finns jättemånga saker som talar emot det. För det första är vi inte slutna och vi går även runt och knackar dörr och vill gärna dela med oss av vår kunskap. Vi har även flera stycken olika ledare."
-Natali Föhrman 


Beakta att det finns fler sätt att se på denna sak. Om du vill ha en annan vinkel kan jag rekommendera att du läser den här artikeln: http://exinferis.blogg.se/2011/february/ar-jehovas-vittnen-en-sekt.html


Även om JV har flera ledare är det en tydligt patriarkiskt toppstyrd struktur. Mannen leder familjen, de äldste leder den lokala församlingen (som ju Natali också bekräftar i "Frågor och svar om Jehovas Vittnen"), en speciell äldste i varje församling leder de övriga (han titulerades tidigare "Presiderande") och likadant fortsätter det med ledande män ända upp i toppen av Sällskapet Vakttornet styrelse i Brooklyn, New York. Och alla hämtar sin karismatik och auktoritet ur samma retorik. Att de är tillsatta av helig ande i sina roller och att det egentligen är Jehova själv som styr organisationen. Mycket enhetligt och effektivt. Av ondo? Avgör själv. Men öppen organisation? Nej.


"Abort är inget som vi uppmuntrar och de flesta av oss ser det som mord. Men skulle någon göra abort så hänger vi inte ut eller trakasserar den personen."
-Natali Föhrman

I min erfarenhet har det aldrig funnits några gråzoner eller tveksamheter kring abort inom Jehovas Vittnen. Det är förbjudet och likställs med att släcka vilket mänskligt liv som helst och är en uteslutningsorsak om du inte ångrar din handling. Jag tycker att Natali här väljer att försköna vad JV står för, och jag förstår att hon vill göra det... man vill ju självklart att den egna gruppen ska framstå i så god dager som möjligt. Sen skulle den dömande kommitén i en församling förmodligen inte "hänga ut" en person genom att låta de andra församlingsmedlemmarna få veta orsaken till uteslutningen. Men faktum kvarstår att själva uteslutningen definitivt är en brutal form av trakasseri, vilket många f.d. medlemmar kan vittna om! Säg bara till om du vill komma i kontakt med personer som kan ge dig en annan bild. Sina sanningar om Jehovas Vittnen.

Mvh NN


Tio laddade fraser...

...som cementerar Jehovas Vittnens diametrala världsbild i antingen gott eller ont. Utan inbördes ordning.


1. Hela världen befinner sig i den ondes våld.

2. Undvik utsvävningarnas dypöl. (Med detta menas i princip allt nöjesutbud som finns utanför gruppen.)

3. Den som inte är med Jehova är emot honom.

4. Bli inte ojämnt sammanokad med någon som inte delar din tro.

5. De orättfärdiga ska inte ärva guds rike (och här ingår bl.a. alla homosexuella och personer som har sex utanför ett äktenskap)

6. En liten droppe gift förgiftar hela bägaren.
 
7. Det finns bara två vägar att gå. En bred som leder till tillintetgörelse. En smal som leder till evigt liv.

8. Människorna i världen... (fyll på med valfritt fördömande). 

9. Håll dig tätt till Jehova och hans organisation ju mer tiden närmar sig (tiden för Harmageddon).

10. Ta på er den nya personligheten och lämna den gamla bakom.

Du som är eller har varit ett Jehovas Vittne känner igen alla dessa som något du ofta hört och kanske även sagt själv till andra. Menade du verkligen vad du sa? Kommer du på fler fraser som du lärt dig att acceptera?

RSS 2.0