Är Jehovas Vittnen en sluten grupp?

I kommentarsfält på olika forum dyker det ofta upp JVn eller sympatisörer till gruppen som till försvar framhärdar att Jehovas Vittnen inte alls är en sluten grupp. Som bevis för detta nämner man ofta att församlingarnas möten är öppna för allmänheten. Alla är välkomna!

News flash. Detta är inget mått på en grupps öppenhet. Fundera istället över följande:

Vänner utanför gruppen?

Välkomnar Jehovas Vittnen som grupp betraktade vänskap med människor som inte är medlemmar av den egna gruppen (i annat syfte än att vinna över fler människor till sin egen övertygelse)? Eller handlar den mesta retoriken inom Jehovas Vittnen om att den egna gruppen består av "sanna vänner" och att övriga människor är "världsliga individer" som man bör begränsa sitt umgänge med eftersom de inte delar JVs värdering och därmed är farliga för den andliga hälsan?

Mottagliga för kritik?
Tar Jehovas Vittnen som organisation villigt emot konstruktiv kritik från världen utanför och genomför förändringar och förbättringar för att ha en så modern och human kultur som möjligt? Eller lyssnar man uteslutande på interna auktoriteter, som t.ex. sin egen styrande krets och hur medlemmarna av den tolkar Bibeln i den litteratur som Jehovas Vittnen framställer och ger ut? Tycker man att flera tusen år gammal lagstiftning från en annan del av världen är mer aktuell att rätta sig efter än dagens svenska lagar? Är Jehovas Vittnen lika villiga att läsa litteratur från ett annat samfund som de är angelägna om att andra ska läsa deras?

Accepterar all kärlek?
Blir man inom Jehovas Vittnen glad när en medlem hittar en partner utanför församlingen? Eller ser man ner på den medlemmen som "andligt svag" och pratar bakom dennes rygg? Förekommer det vuxenmobbning? Gratulerar de äldste medlemmens nya lycka eller sätter de sig ner i ett rum på Rikets Sal tillsammans med medlemmen och råder honom eller henne att genast avsluta sin relation?

Välkomnar personliga framgångar?
Uppmuntrar Jehovas Vittnen sina medlemmar att utveckla sina talanger och förmågor och är uppriktigt glada för deras framgångar i sitt yrke eller sysselsättning? Eller framställs en persons förmågor som något som främst bör användas inåt för den egna gruppens syften. Betraktas utbildning, arbete och försöjning som ett nödvändigt ont man ska göra minsta möjliga av? Uppmuntras man att se över om man kan jobba mindre och ägna mer tid åt församlingen?

Öppen syn på kunskap?
Har Jehovas Vittnen öppna ögon för forskning och empiriska bevis i de fall vetenskapen inte stöder gruppens traditionella uppfattningar? Eller avfärdas detta bara som "mänsklig vishet", underställd deras egen "gudomliga"? Framställs högre utbildningar som riskfyllda eftersom de just lär studenter att ifrågasätta och pröva "sanningar". Varnar man rentav för mänsklig vishet i sin retorik?

En del av samhället?
Tycker Jehovas Vittnen att en familj med problem kan få den allra bästa hjälpen av personer i samhället som faktiskt är utbildade på just detta område? Eller litar man hellre blint på gruppens egna ledare, de äldste, hobbyamatörer på området? Pålästa på Bibeln, men med ett tunnelseende där församlingens rykte går långt före individens välmående?

Utövar vedertagen jämställdhet?
Är Jehovas Vittnen öppna för det faktum att kvinnor är lika kompetenta att leda t.ex. församlingens arbete som män och därför har lika många kvinnor i ledande positioner? Eller har de inga alls? Leder endast män församlingen? Familjerna? Är kvinnor uttalat underställda männen?

För mig måste svaret bli: Ja, Jehovas Vittnen är en sluten grupp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0