Vad händer om Estelle inte VILL bli drottning?

Estelle föds under väldigt speciella förhållanden och i egentlig mening kan man inte prata om att det finns något val för henne. Hon kommer, när hon blir lite äldre, till viss mån att förstå att de flesta människor lever helt andra typer av liv. Så småningom kommer hon även att förstå att andra människor äger frihet att utforma sina egna liv (om än med t.ex. ekonomiska begränsningar och en öppen och osäker framtid, något som hon inte är det minsta bekant med – vilket säkert också kan verka skrämmande).


Jag tror dock att det blir mycket svårt för Estelle att välja ett annat liv än tronarvinge. Hon kommer aldrig att ha tillgång till världen utanför hovet. När hon vistas utanför kommer det alltid att vara under speciella villkor. Hovet kommer att hålla koll på hennes varje steg, vilket kommer att vara både ett skydd, men också en stark begränsning. Hon kommer inte att kunna träffa vem hon vill, göra vad hon vill, se ut som hon vill. Även världen runtomkring kommer att ha koll på vad hon gör, eftersom hon är just tronarvinge. Man kommer att kritisera henne för allt som inte stämmer med bilden av en kronprinsessa. Hon har ett löfte att upprätthålla 24/7 och man kan bara föreställa sig hur mycket regler det finns för hur hon ska vara, och fasaden är kanske viktigare än allt.


Från det att hon föddes, med en egen speciell förlossningsläkare and what not, kommer de signaler hon får från vuxenvärlden vara att hon tillhör en mycket speciell, lyckligt lottad skara och är utsedd och menad till något större och mer än ett vanligt liv. Hon kommer med all sannolikhet också att tycka att det är så det måste vara, eftersom hon inte känner till något annat. Hon kommer att helt och hållet sakna ett utifrånperspektiv på kungahuset. Man kan inte förvänta sig att Estelle i någon större omfattning kommer att kunna föra en objektiv diskussion om monarkins vara eller inte vara, som vi kan. Det vet vi, som står utanför.


Ponera att Estelle ändå försöker sig på t.ex. ett tonårsuppror där hon vill prova ett annat liv. Jag är övertygad att hon ganska snart skulle föras till rätta av de auktoriteter som hon ständigt har omkring sig. Ända tills Karl XVI Gustaf tillträdde tronen stod det till och med inskrivet i titeln att kungen var tillsatt av ”Guds nåde” och man kan undra hur mycket av detta synsätt som faktiskt lever kvar bland adel och kungligheter. Det är svårt att hävda frihet och rätten till en egen livsstil om det system man tillhör gör gällande att det har den enda rätta vägen utstakad för dig. Inte minst om man dessutom tidigt får lära sig att systemet är utformat av Gud själv. Då blir ledaren en absolut auktoritet, tillsatt av Gud.


Kungahuset utvecklas oundvikligen av samhället, med tiden. Till exempel får nu även prinsessor bli regenter och åka runt och hålla tal, på samma villkor som en manlig arvinge skulle fått. Men för den enskilda prinsessan, förutsatt att hon har en inneboende frihetslängtan, kan nog ändå utvecklingen tyckas gå alldeles för långsamt. Det är inte svårt att inse att relationerna inom familjen och hovet skulle bli minst sagt frostiga om t.ex. Victoria skulle avsäga sig sin titel och aldrig krönas, eller ännu värre… abdikera efter att hon blivit drottning, för att starta ett gym i Ockelbo och leva som en vanlig människa.

Vad händer om Estelle inte VILL bli drottning? Hur mycket val har hon egentligen?

Personer som födda av JV-föräldrar kan relatera till Estelles situation, med skillnaden att det generellt sett inte finns några direkta materiella fördelar eller samhällsstatus med att stanna kvar i organisationen. Status INOM gruppen kan du få - och ett (tomt?) löfte om evigt liv. Du kan inte fritt välja vilket liv du ska leva utan att bli dömd av nära och kära. Personer som inte vet hur det är inom JV kanske bättre förstår om de tänker på Estelles situation. Det är iaf min tanke med texten.


Dubbelmoral deluxe!

Jag har blivit inbjuden på bröllop berättade jag och frågade mina föräldrar om de också fått inbjudan. Mamma blev först hoppfull.

Pappa, som direkt förstått vilket bröllop det handlade om, säger upprört:
-Nej, och vi vill inte ha någon inbjudan heller! Förmanande fortsätter han: Ska du åka på DET bröllopet?

Jag:
-Ja, om jag har möjlighet. Särskilt om det är många andra som tänker nobba honom så tycker jag att det ska bli kul att stötta honom!

Det är min kusin gifter sig i höst. Han har för ungefär ett år sedan, helt odramatiskt, lämnat organisationen på eget initiativ. Hans tilltänkta har ingen koppling till JV.

Jehovas vittnen är de största förespråkare av äktenskapet. När min bror och hans fru (då 20 och 18 år gamla) gifte sig för snart 20 år sedan skrevs det en stor artikel om dem på mittuppslaget i länets lokaltidning, där man hyllade JVs konservativa syn på äktenskapet! I synnerhet hos så unga människor. Man romantiserade om giftermålet och modet att våga vara annorlunda mot övriga ungdomar i samhället.

Jehovas vittnen kan tänka sig att gå på och stödja ett bröllop mellan två människor som inte är JV, då det i alla fall är två personer som bestämt sig för att leva under "rätta former". Inte minst om de är "studier" (dvs potentiella JVn) som gifter sig för att kunna uppfylla kriterierna för avancemang inom församlingen.

När det handlar om en före detta medlem är det inte lika självklart, inte ens när det handlar om ens eget kött och blod.

Det kanske är dags för en uppföljare till den där artikeln i lokaltidningen!

Vem kan man lita på?

Vid ett samtal med mina föräldrar nämner jag att den s.k. superläraren, Stavros, från SVTs dokumentärserie Klass 9A, har blivit anklagad för att i förväg ha gett ut svaren till det nationella provet i matematik till sina elever. Sen följer en intressant dialog mellan mig och mina föräldrar. Förmodligen inte helt ordagrant, men pretty much, poängen framgår:

Pappa: Jaså, och hur vet du att det stämmer då? Jehovas Vittnen blir ofta falskt anklagade för både det ena och det andra. Det finns de som har påstått att bröder har varit pedofiler, helt utan grund. De har fått utstå massor av förföljelse som ett resultat av detta. (Allvarligt uppmanande:) Man ska vara försiktig med att tro på det som står i media!

Jag: Eleverna har visat upp sina anteckningar ifrån Stavros genomgång före provet. Flera av uppgifterna var identiska med uppgifterna i provet och rektorn har bestämt att samtliga måste göra om provet.

Pappa: I så fall är det allvarligt, men som sagt, vi kan inte veta säkert att det där stämmer.

Jag: (medvetet, efter att ha tänkt efter) Läste ni förresten om Patrik Sjöberg?

Båda föräldrar samstämmigt: Ja usch! Vilken gris! Och det var inte bara Patrik Sjöberg, utan flera andra idrottare som han gav sig på. Fruktansvärt! Osv...

Jag: Jaha okej, så DET är ni säkra på att det har hänt? Hur kan ni vara det?

Tystnad.

Min tanke var förstås inte att förminska det hemska som Patrik Sjöberg berättar om, utan att belysa att mina föräldrar automatiskt går i försvarsställning när Stavros är anklagad för fusk. Det är knappt möjligt i deras föreställningsvärld att han är skyldig. Och direkt efter att de läxat upp mig i källgranskning av media så köper de sanningshalten i en annan nyhet, utan att ens blinka! 

Vad jag har försakat... del 1

Jag har hittills inte skrivit något särskilt personligt här på bloggen. Det mesta har varit allmäna psykologiska reflektioner, men nu tänkte jag att skulle bjuda på lite ur mitt liv. Jag ska försöka hålla balansen och inte låta bitter när jag skriver om vad jag försakat i mitt liv - för det är jag inte, längre. Arg kan jag dock vara ibland, mestadels för att det finns så många människor som fortfarande är fångar i JVs tankemönster, som jag inte kan nå och hjälpa. Det är frustrerande! Det trösterika när man tänker på saker som hade varit annorlunda om jag inte varit ett Jehovas Vittne är dock att det väldigt tydligt bekräftar att det var helt rätt att lämna organisationen. Oerhört stärkande att känna att man har gjort helt rätt! So here it goes:

Idrotten
När jag var i tonåren var jag mycket lovande i friidrott. Jag hade, uppmätt på mina vanliga gymnastiklektioner i skolan och i flera grenar, resultat som gott och väl hade räckt för att tävla på nationell nivå i min åldersgrupp. Och jag ville göra det! Jag funderade ofta på hur mycket jag hade kunnat prestera med rätt träning och handledning. Jag sög åt mig så mycket jag kunde på lektionerna som var mitt enda fönster för legitim tävling och tränade helt själv på kvällarna som det inte var möte. Mina lärare kunde förstås inte för sina liv förstå varför jag inte satsade på någon idrott. Men jag besvarade dem vältaligt att jag föredrog att fysikträna på egen hand och gå på gym när jag kunde bestämma mina tider själv. Jag hade inte tid eller lust att sälja Bingolotter för någon förening. Sanningen var egentligen att jag mycket hellre hade sålt lotter än Vakttornet och Vakna! Hemifrån hade man fått klart för sig att egentligen inget engagemang utanför församlingen var värt att satsa på - eftersom den här världen väldigt snart skulle försvinna. Och så här fortsatte det. Många år senare blev jag stoppad och straffad av de äldste för tävlingsidrott på motionsnivå, i Korpen. Det blev en milstolpe som förargade mig under många efterkommande år, men som förmodligen senare varit en del i att jag fått kraft att inse det skadliga i organisationen och lämna den. Tacktack broder X för din tyranni och diktatur.

Kärlekar
En man som var gift med en av kvinnorna i min församling och var en så kallad "motståndare" sa en gång att Jehovas Vittnen har "vuxendop och barnbröllop". Den gången blev jag förolämpad, men idag tycker jag definitivt att han hade en poäng! Jag gifte mig tidigt med min, i stort sett, första ungdomskärlek. Det fanns några korta förälskelser och romanser dessförinnan, men jag fick snabbt dåligt samvete om jag gjort något "omoraliskt" och avslutade relationerna innan de fått någon ärlig chans. Man skulle inte dejta för sakens skull. Om man träffade någon skulle det vara för att gifta sig. Vi var förstås kära i varandra jag och min fru (fru - tål knappt det ordet idag), men vi var alldeles för unga. Det enda alternativet till äktenskap som ges inom JV är total avhållsamhet och då ska det vara med syftet att arbeta så mycket som möjligt för församlingen, utan distraktion, som det heter. Detta leder förstås ofta till att man binder upp sig i ett förhållande innan man är redo, och vi var inget undantag. Idag ifrågasätter jag om det ens är hälsosamt att binda upp sig för hela livet på det sätt som JVn gör (kan skriva om det en annan gång). Det är fullt normalt att ha perioder då man träffar andra utan några avsikter på ett långt förhållande. Detta var en "prövning" när jag, fortfarande tonåring och senare i mina tidiga 20, fick uppmärksamhet av unga tjejer utan rätten att besvara. Jag försakade dem. Jag var bortlovad. Till Jehova. Ytligt måhända, men ändå ett rejält glapp mot ett normalt förhållningssätt. Och definitivt emot min natur och vad jag själv egentligen ville.


Bara dessa två saker hade lett till ett helt annat liv om mina beslut hade tagits utan inflytande av JVs läror, och det finns mycket mer... men jag stannar där för idag. Vad har du försakat? Har du hittat någon bra strategi för att kunna förlika dig eller ta igen något? Skriv gärna en rad i kommentarerna. Vi hörs.

Detta inlägg är för övrigt inspirerat av http://mindinsin.blogg.se/ Stulna år! Tack för dina tankar!

Mind control, del 3

7. Individen underordnad doktrinen
"Man skiftar mellan faktiska upplevelser och högst abstrakta tolkningar av dem, och mellan genuina och falska känslor. När verkligheten inte stämmer med doktrinen, ändrar man beskrivningen av historien och omvärlden för att den ska passa doktrinen. [...] den resulterande logiken kan bli så övertygande att den helt enkelt ersätter den verklighet som individuella erfarenheter normalt bildar. Då individens egna förnimmelser på något sätt motsäger eller inte stämmer överens med läran kan resultatet bli att hon/han upplever en känsla av overklighet inför omvärlden."

Jehovas Vittnen har sedan starten arbetat sig igenom ett antal årtal för Harmageddon och ett antal tecken på att slutet är nära. När utfallet inte blivit som väntat har man förklarat detta med att vi ofullkomliga människor inte varit smarta nog att förstå profetiorna och därför inte kunnat tolka dem rätt. Alternativt att gud "släpper" förståelsen efter hand som vi är mogna för den. Det är också fantastiskt att kunna läsa om t.ex. FN eller det anglo-amerikanska världsväldet och deras roll i världshistorien i en bok som skrevs för ett par tusen år sedan. På 80-talet, när AIDS kom, kunde man höra Jehovas Vittnen spekulera om att det var guds straff till de homosexuella för deras handlingar. Mindfuck alltihop. Känns naturligt att det är lätt att tappa fotfästet om allt ska förklaras med långsökta bibliska uppfyllelser.

8. Makten över rätten att existera
"[...] man är övertygad om att ha den enda vägen till sann existens, den enda vägen att vara, och ser alla andra som felaktiga eller falska. Individerna lever i skräck för att förlora rätten att existera."

Tyvärr måste vi erkänna att såna här synsätt mest påminner om diktaturer som t.ex. Nazityskland. Var befinner du dig på Jehovas den allsmäktiges stora dag? Som vittne vet du att ska bli granskad och dömd för ditt leverne innan gud slutligen avgör om du får en plats i paradiset eller ej. Jehova är en svartsjuk gud som kräver odelad hängivenhet. Det är han som avgör ditt öde, inte församlingen per se, men för att säkra en plats på andra sidan uppmanas du allvarligt att hålla dig så nära organisationen som möjligt. Vara så aktiv så möjligt i församlingen. Värva andra till församlingen så mycket och ofta som möjligt. Liknelsen om talenten används flitigt från talarstolarna i Rikets Sal. Om du är vittne kan du den förmodligen utantill. För er andra. Tja, den handlar om hur slavar jobbar i sin herres frånvaro. Och om han är nöjd med deras arbete när han kommer tillbaka eller ej. Och slavarna, det är vi. Kommer vår herre att vara nöjd med oss när han återvänder? Lika bra att jobba på! Man vill ju inte missa belöningen! Att få leva. Arbeit macht frei.

Svar på artikel om Jehovas Vittnen i Kalmarbladet

Hej Hanna!

Jag läste dina artiklar om Jehovas Vittnen i Kalmarbladet (1 mars 2010) och vill gärna kommentera ett par saker.

"- Det finns de som påstår att Jehovas vittnen är en sekt men det finns jättemånga saker som talar emot det. För det första är vi inte slutna och vi går även runt och knackar dörr och vill gärna dela med oss av vår kunskap. Vi har även flera stycken olika ledare."
-Natali Föhrman 


Beakta att det finns fler sätt att se på denna sak. Om du vill ha en annan vinkel kan jag rekommendera att du läser den här artikeln: http://exinferis.blogg.se/2011/february/ar-jehovas-vittnen-en-sekt.html


Även om JV har flera ledare är det en tydligt patriarkiskt toppstyrd struktur. Mannen leder familjen, de äldste leder den lokala församlingen (som ju Natali också bekräftar i "Frågor och svar om Jehovas Vittnen"), en speciell äldste i varje församling leder de övriga (han titulerades tidigare "Presiderande") och likadant fortsätter det med ledande män ända upp i toppen av Sällskapet Vakttornet styrelse i Brooklyn, New York. Och alla hämtar sin karismatik och auktoritet ur samma retorik. Att de är tillsatta av helig ande i sina roller och att det egentligen är Jehova själv som styr organisationen. Mycket enhetligt och effektivt. Av ondo? Avgör själv. Men öppen organisation? Nej.


"Abort är inget som vi uppmuntrar och de flesta av oss ser det som mord. Men skulle någon göra abort så hänger vi inte ut eller trakasserar den personen."
-Natali Föhrman

I min erfarenhet har det aldrig funnits några gråzoner eller tveksamheter kring abort inom Jehovas Vittnen. Det är förbjudet och likställs med att släcka vilket mänskligt liv som helst och är en uteslutningsorsak om du inte ångrar din handling. Jag tycker att Natali här väljer att försköna vad JV står för, och jag förstår att hon vill göra det... man vill ju självklart att den egna gruppen ska framstå i så god dager som möjligt. Sen skulle den dömande kommitén i en församling förmodligen inte "hänga ut" en person genom att låta de andra församlingsmedlemmarna få veta orsaken till uteslutningen. Men faktum kvarstår att själva uteslutningen definitivt är en brutal form av trakasseri, vilket många f.d. medlemmar kan vittna om! Säg bara till om du vill komma i kontakt med personer som kan ge dig en annan bild. Sina sanningar om Jehovas Vittnen.

Mvh NN


Tio laddade fraser...

...som cementerar Jehovas Vittnens diametrala världsbild i antingen gott eller ont. Utan inbördes ordning.


1. Hela världen befinner sig i den ondes våld.

2. Undvik utsvävningarnas dypöl. (Med detta menas i princip allt nöjesutbud som finns utanför gruppen.)

3. Den som inte är med Jehova är emot honom.

4. Bli inte ojämnt sammanokad med någon som inte delar din tro.

5. De orättfärdiga ska inte ärva guds rike (och här ingår bl.a. alla homosexuella och personer som har sex utanför ett äktenskap)

6. En liten droppe gift förgiftar hela bägaren.
 
7. Det finns bara två vägar att gå. En bred som leder till tillintetgörelse. En smal som leder till evigt liv.

8. Människorna i världen... (fyll på med valfritt fördömande). 

9. Håll dig tätt till Jehova och hans organisation ju mer tiden närmar sig (tiden för Harmageddon).

10. Ta på er den nya personligheten och lämna den gamla bakom.

Du som är eller har varit ett Jehovas Vittne känner igen alla dessa som något du ofta hört och kanske även sagt själv till andra. Menade du verkligen vad du sa? Kommer du på fler fraser som du lärt dig att acceptera?

Mind control, del 2

4. Bekännelsekult
"Renhetskraven följs av en besatthet av bekännelser, mer än vad som är vanligt i terapeutiska, juridiska eller religiösa sammanhang. [...] Bekännelser exploaterar människans sårbarhet för skuldkänslor, och har flera syften: att skapa renhet, symbolisk underkastelse och upprätthålla en kultur där alla tankar och känslor ska delas med andra."

Jehovas Vittnen har i min erfarenhet inte satt bekännelser eller bikt i system på samma sätt som en del andra religioner tydligen har. Däremot förväntas man be till Jehova om förlåtelse i bön för sina mindre synder och kontakta de äldste (eller annan äldre, mer erfaren medlem) i de fall man har problem med en svårare synd. Definitivt en form av bekännelse. Skuld används också som en generelll motivationsfaktor inom Jehovas Vittnen. Vi är skyldiga lydnad eftersom vi fått livet och våra kroppar och sen överlämnat dessa i tjänst till Jehova. Vi är skyldiga att predika för andra eftersom vi annars drar på oss "blodskuld" för att dessa människor i förlängningen inte får möjligheten att leva Guds utlovade paradis på jorden. Ett ansvar som dessutom ökar för varje dag som "slutet närmar sig" och som man inte gärna vill ha på sina axlar. 

5. Helig vetenskap
"I en totalitär miljö finns en doktrin (en teori som grund för hur alla ska handla) som gör anspråk på att vara sann för alla människor genom alla tider, även om detta inte sägs rent ut. Denna doktrin kombinerar vad man ser som vetenskapliga sanningar och en fullkomlig moral. Den som ifrågasätter, eller ens framför alternativa tankar, ses då som både ovetenskaplig och omoralisk. Det finns (uttalade eller outtalade) förbud mot att ifrågasätta de grundläggande antaganden i doktrinen och krav på att visa upphovsmännen och de som lär ut den vördnad."

För ett Jehovas Vittne är Bibeln det enda rättesnöre en människa kan behöva. Den genomgående inställningen till Bibeln sammanfattas tydligt i titeln till en Jehovas Vittnens mest använda böcker: "Hela skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning". Ingen hänsyn tas till när texterna skrevs eller under vilka omständigheter. De gamla texterna betraktas som en för alla tider lika sann och gudomlig bok. När man envist måste försvara så gamla texter i ett modernt samhälle är kollisionerna bara att vänta sig. Även om man t.ex. har frångått den mosaiska lagens bokstav försvarar man den ändå, i princip, eftersom den är en del av Bibeln och Guds inspirerade ord. En lag där det bland annat står att "en kvinna som blir våldtagen i staden, och inte ropar på hjälp, ska stenas till döds". Kan en normalt funtad människa som INTE står under någon form av tankekontroll försvara en sådan lag? Vågar man ifrågasätta det man har lärt sig? Ens för sig själv? Med sitt sunda förnuft?

6. Laddat språk
"Språket är kategoriskt, dömande, abstrakt och blir till tankestoppande klichéer. Det skapar en känsla av enhet och exklusivitet. [...] För individen blir det en begränsning, eftersom språket är så centralt för hur vi tänker och känner."

Om du har haft mycket kontakt med Jehovas Vittnen vet du redan att exempelvis ett ord som sanningen i bestämd form är ett begrepp som fått mycket mer laddning än vad som normalt ligger i ordet. Medlemmen leds till tanken att bara en sanning existerar. Lika laddade ord och uttryck är exempelvis ord som vännerna, broder, syster, "den nya ordningen" m.fl. Om du har varit aktiv inom församlingen kan du säkert komma på fler.

Detta får tydligen bli nån slags treenighet. Bingen strax. Men titta tillbaka om ni tycker det jag skriver är intressant. Och kommentera gärna.

Mind control, del 1

Helena Löfgren skriver i boken Sektsjuka (listad till höger) om "mind control" och om vilka tekniker som kan användas för att frånta eller rubba en individs fria vilja. Jag går här igenom alla 8 förutsättningar och kommenterar dem i relation till mina egna erfarenheter av Jehovas Vitttnen. Döm sen själv. Hjärntvättar Jehovas Vittnen sina medlemmar eller inte?

1. Kontroll av miljön
"Alla vet att ledningen får urförlig information om alla. Allt individen ser, hör, läser, skriver, upplever och uttrycker kontrolleras. Berövas man kombinationen av yttre information och inre reflektion, försvinner möjligheterna till verkligsprövning och förmågan att separera sig själv från omvärlden."

Alla Jehovas Vittnen får tidigt lära sig att inget kan göras i skymundan. Allt kommer fram. På gott och ont. Om en medlem inte presterar så mycket dörrknackning, t.ex. på grund av sjukdom så "ser" Jehova vad den personen tänker i sitt hjärta och kan ta hänsyn till detta. Tvärtom ser också Jehova om man tänker ogudaktiga tankar. Jag tänker mig att det genomsnittsliga vittnet får omedelbart dåligt samvete om den råkar tänka på något icke önskvärt och korrigerar sig genast. Det är hursomhelst centralt för ett Jehovas vittne att man aldrig är ensam med sina tankar. Påverkar detta en persons tankemönster? Skulle du vara helt som vanligt om du visste att du var bevakad 24/7? Som i ett Big Brother-hus med den skillnaden att den som bevakar dig kan döma dig till döden ifall du inte passar in i det som förväntas av dig. Håller du med om detta skulle beröva en persons normala reality check-förmåga?

2. Manipulation via mystik
"Gruppen förmedlar att det finns ett högre syfte, som i religiösa sammanhang kan vara att skapa ett Guds kungarike på jorden. Ledningen blir instrument för sin egen mystik och det skapas en mystisk kring institutionen som manipulerar. De är utvalda (av historien, Gud, eller någon annan övernaturlig kraft) att driva detta. Med den logiken ses varje handling som ifrågasätter detta högre syfte, som sprungen ur ett lägre syfte, själviskt eller bakåtsträvande. [...] Man ombeds acceptera manipulation med blind tillit [...]. Vare sig individen har denna tillit eller inte, berövas han möjligheten att uttrycka sig och agera fritt. Det kan även innebära att tvingas manipulera andra."

Äldstebröderna (ledarna) i en in församling av Jehovas Vittnen framställs som tillsatta av Gud och förväntas också respekteras därefter. Det är ett sätt att respektera Jehovas anordning, hans jordiska organisation. De äldste är ofullkomliga människor som alla andra, men tillsatta av Gud. I den retorik som förekommer i litteraturen och de predikningar som ges vid Jehovas Vittnens möten innebär detta i praktiken att när äldste tar felbeslut i ett ärende, eller när en medlem far illa av ett beslut, så beror detta antingen på 1) att bröderna trots allt bara är människor eller 2) att medlemmen inte riktigt har förstått i "sanningen" i det fallet. I inget av fallen ges det något utrymme för ifrågasättande. Man ombeds istället "vänta på Jehova". I slutändan kommer Jehova att skipa fullständig rättvisa. Tills dess - lydnad.

3. Krav på renhet
"Verkligheten delas in i gott och ont. Idéer, känslor och beteenden som är linje med ideologin ses som det goda och rena. Allt annat är orent. [...] Ledningen har obegränsad makt att "hantera" andras begränsningar, de dömer och kan förlåta. Individen ska se att orenheten kommer från yttre påverkan, dvs. från den hotande världen utanför. Ju mer skuld individen känner, desto större projicering av ilska på yttervärlden som skänker en viss lättnad."

Alla som har haft kontakt med Jehovas Vittnen torde känna igen precis den här bilden. "Hela världen är i den ondes våld" och "vi ska inte vara någon del av världen" är båda citat som de flesta vittnen kan citera i sömnen. Man pratar till vardags om "världsliga" människor om alla som inte är medlemmar av den egna gruppen. Man vill inte bli smittad av hur dessa tänker. Att begränsa sitt umgänge till de egna leden är ett uttalat skydd mot världen utanför. Begränsar detta en individs utveckling? Styr det en persons tankar och handlingar?

Det finns totalt åtta stycken, men nu märker jag att jag inte hinner mer... får fortsätta en annan dag. Måste göra mig ordning för torsdagsmötet ;) Hoppas ni tyckte det var intressant.


Är Jehovas Vittnen en sluten grupp?

I kommentarsfält på olika forum dyker det ofta upp JVn eller sympatisörer till gruppen som till försvar framhärdar att Jehovas Vittnen inte alls är en sluten grupp. Som bevis för detta nämner man ofta att församlingarnas möten är öppna för allmänheten. Alla är välkomna!

News flash. Detta är inget mått på en grupps öppenhet. Fundera istället över följande:

Vänner utanför gruppen?

Välkomnar Jehovas Vittnen som grupp betraktade vänskap med människor som inte är medlemmar av den egna gruppen (i annat syfte än att vinna över fler människor till sin egen övertygelse)? Eller handlar den mesta retoriken inom Jehovas Vittnen om att den egna gruppen består av "sanna vänner" och att övriga människor är "världsliga individer" som man bör begränsa sitt umgänge med eftersom de inte delar JVs värdering och därmed är farliga för den andliga hälsan?

Mottagliga för kritik?
Tar Jehovas Vittnen som organisation villigt emot konstruktiv kritik från världen utanför och genomför förändringar och förbättringar för att ha en så modern och human kultur som möjligt? Eller lyssnar man uteslutande på interna auktoriteter, som t.ex. sin egen styrande krets och hur medlemmarna av den tolkar Bibeln i den litteratur som Jehovas Vittnen framställer och ger ut? Tycker man att flera tusen år gammal lagstiftning från en annan del av världen är mer aktuell att rätta sig efter än dagens svenska lagar? Är Jehovas Vittnen lika villiga att läsa litteratur från ett annat samfund som de är angelägna om att andra ska läsa deras?

Accepterar all kärlek?
Blir man inom Jehovas Vittnen glad när en medlem hittar en partner utanför församlingen? Eller ser man ner på den medlemmen som "andligt svag" och pratar bakom dennes rygg? Förekommer det vuxenmobbning? Gratulerar de äldste medlemmens nya lycka eller sätter de sig ner i ett rum på Rikets Sal tillsammans med medlemmen och råder honom eller henne att genast avsluta sin relation?

Välkomnar personliga framgångar?
Uppmuntrar Jehovas Vittnen sina medlemmar att utveckla sina talanger och förmågor och är uppriktigt glada för deras framgångar i sitt yrke eller sysselsättning? Eller framställs en persons förmågor som något som främst bör användas inåt för den egna gruppens syften. Betraktas utbildning, arbete och försöjning som ett nödvändigt ont man ska göra minsta möjliga av? Uppmuntras man att se över om man kan jobba mindre och ägna mer tid åt församlingen?

Öppen syn på kunskap?
Har Jehovas Vittnen öppna ögon för forskning och empiriska bevis i de fall vetenskapen inte stöder gruppens traditionella uppfattningar? Eller avfärdas detta bara som "mänsklig vishet", underställd deras egen "gudomliga"? Framställs högre utbildningar som riskfyllda eftersom de just lär studenter att ifrågasätta och pröva "sanningar". Varnar man rentav för mänsklig vishet i sin retorik?

En del av samhället?
Tycker Jehovas Vittnen att en familj med problem kan få den allra bästa hjälpen av personer i samhället som faktiskt är utbildade på just detta område? Eller litar man hellre blint på gruppens egna ledare, de äldste, hobbyamatörer på området? Pålästa på Bibeln, men med ett tunnelseende där församlingens rykte går långt före individens välmående?

Utövar vedertagen jämställdhet?
Är Jehovas Vittnen öppna för det faktum att kvinnor är lika kompetenta att leda t.ex. församlingens arbete som män och därför har lika många kvinnor i ledande positioner? Eller har de inga alls? Leder endast män församlingen? Familjerna? Är kvinnor uttalat underställda männen?

För mig måste svaret bli: Ja, Jehovas Vittnen är en sluten grupp.


Välkommen till min nya blogg!

Den här bloggen kommer att handla om Jehovas Vittnen och den kultur som råder inom samfundet. Det kan komma att handla om mina egna eller mina vänners erfarenheter, upplevelser och berättelser inifrån organisationen. Vem som helst får när som helst ställa frågor om livet inom Jehovas Vittnen så ska jag i ett inlägg försöka besvara efter bästa förmåga. Mitt intresse är att för allmänheten beskriva den osunda och ibland för individen farliga livstil som råder inom Jehovas Vittnen. Mitt huvudintresse är alltså inte att diskutera organisationens lärosatser, även om kunskap förstås inte saknas efter cirka 30 år i organisationen och det blir oundvikligt att beröra den när jag beskriver kulturen. Min målsättning är att blanda "tunga" inlägg med mer lättsamma iakttagelser för att det då förhoppningsvis blir roligare att både läsa och skriva denna blogg. Hör av dig med synpunkter.

RSS 2.0